Vad är döstädning?
Ordet ”Döstädning” har dykt upp lite här och var på senaste tiden. När jag först hörde ordet blev jag lite perplex. Menar man att man känner på sig att man är på väg att dö? Vill man städa bort sitt ackumulerade skrot innan barn och barnbarn behöver ta hand om ens kvarlåtenskap? Vad handlar det om egentligen?
Idag ska vi prata allvar. Även om döden är långt borta, så finns det all anledning att ta tag i den redan nu. Inte minst för att du ska få fortsätta leva ett gott liv.
Döstäda kan man göra när som helst i livet
Men så är inte alls fallet, visar det sig. Döstäda kan man göra när som helst i livet. I alla fall om man ska tro Margaretha Magnusson, författaren bakom boken Döstädning – ingen sorglig historia.
Det är skillnad mellan ”döstädning” och ”död-städning”. I alla fall om man ska tro Margaretha Magnusson. Med död-städning menas röjning av en framliden persons kvarlåtenskaper, och utförs ofta av efterlevande efter att någon har lämnat jordelivet. Men ”döstädning” ska enligt Margaretha Magnusson betraktas som lite mer av en livsstil, något man gör till en vanesak.
Döstädning är en livsstil
Saker kommer och går i ens liv. Tonårstidens faiblesse för lila batik-kläder eller stora klirrande smycken kanske inte alls stämmer överens med styrelserummets klädkod. Har du tidigare i livet har varit lite mesig och inte vågat säga ifrån? Då finns risken att du blir sittande med gamla porslinsfigurer och kaffeserviser som du inte ens vill ha. Därför kan det vara bra att rensa med jämna mellanrum redan innan du är lastgammal.
Döstädning är en livsstil, som går ut på att man med jämna mellanrum plockar ut det man inte längre använder. Gör det till en vana att plocka bort med jämna mellanrum. Du kan också märka att något spännande händer i livet så fort du har döstädat: Plötsligt kommer det in någon ny person i ditt liv, du byter jobb eller får äntligen ställa ut på det där eftertraktade galleriet.
Vad det beror på vet jag inte. Men jag har en teori: I och med att man vågar ta tag i och släppa sådant som tidigare varit betydande i ens liv (men inte längre är det) så tillåter man ny energi att segla in i ens liv.
Döstädning i livets slutskede
Risken finns att du en vacker dag vaknar upp och inser att du just fyllt åttio. När hände det egentligen? Alldeles nyss var du ju trettiofem, livet lekte och allt var frid och fröjd.
Plocka undan det som inte längre tjänar något syfte i ditt liv.
Det är också en hälsosam vana att plocka undan det som inte längre tjänar något syfte. För vad representerar de där gamla sakerna egentligen? Gamla uttjänta idéer, föreställningar och ibland även blockeringar och rädslor. Sådant gammalt skräp vill man inte bli sittande med.
Min fasta övertygelse är att man kan bli sjuk av att sitta fast med saker som påminner alltför mycket om det förgångna. Speciellt om det förgångna är belamrat av dåliga minnen.
Skuld och skam
Många äldre idag plågas av känslor av dåligt samvete, skuld och skam. På något sätt har man också förknippat föremålen man har i sin ägo med dessa känslor. Detta för i sin tur med sig att man, så fort man ser eller rör vid föremålet, även känner känslan. Rädslan för att översköljas av dåligt samvete om man avyttrar föremålet är värre än att ha saken kvar. Så då blir den kvar. Och det blir inte av att man tar tag i det. För då är den där igen. Känslan.
Du kan bara inte göra dig av med mammas gamla korsstygnstavlor eller kassarna med knypplade spetsar. Även om du inte gillar dem. Får man ens göra det? Vad hade mamma sagt om hon hade varit i livet? Så de blir kvar. I värsta fall i decennier.
När du äntligen släpper taget om de gamla korsstygnstavlorna inser du att du blir lättare. Tavlorna och spetsarna hade inte ett dugg att göra med din kärlek till din gamla mamma.
Lovingly let go
Det finns ett engelskt uttryck som jag gillar: LOVINGLY LET GO. Det vill säga att med kärlek släppa taget om något. Något händer när du släpper taget. Du släpper också en liten bit av dig själv som i det förgångna kanske var liten och rädd. När du släpper taget om gamla saker, ger du även den här versionen av dig kärlek och förståelse. Och du försäkrar att allt kommer att bli bra.
Ett omöjligt uppdrag?
Det kan verka som ett omöjligt uppdrag att börja dra i dina gamla pinaler. Var ska du ens börja? Du kanske har för avsikt att börja rensa upp, men det blir bara inte av. Så har det gått ett år till. Och ditt hem är fortfarandet belamrat med 4 uppsättningar av fruktknivar, träslevar och 15 uppsättningar sänglinne. För att inte tala om alla högar av gamla papper och böcker. Pärmar med gamla kvitton från den tiden då du drev företag i din ungdom.
Låt inte döstädningen bli dödstädning!
Det kanske verkar som en evighet fram tills det att du ska fylla 80. Men du måste inte vänta tills du blir gammal för att påbörja döstädningen. Se det som en vana att plocka bort saker då och då. Saker som tillhör ditt förflutna och som du har växt ur för länge sedan. (Och det gäller inte bara den där klänningen som du hade i din ungdom! Även gamla porslinsfigurer, smycken och annat som du inte känner något för längre kan behöva rensas ut.)
Plötsligt är du för orkeslös för att orka ta tag i allt det där gamla krafset du har på vinden. Det gör väl ingen skada där? Kanske barnen och barnbarnen har glädje av dina saker sedan när du är borta?
Tvinga inte andra att ta hand om saker du själv inte har brytt dig om
Margaretha Magnusson lyfter en viktig poäng i sin bok: Varför skulle dina efterlevande plötsligt börja bry sig om saker du själv har negligerat i decennier?
Faktum är att det inte är särskilt stor chans att barn och barnbarn kommer att spara dina gamla saker. Speciellt inte om de inte fått reda på något om föremålen och inte har någon historia eller proveniens. För dem blir din älskade näsduk som du fick i julklapp när du var sju år bara ett livlöst ting. För vad annars ska de tro när den har varit undangömd under hela deras liv och de inte upptäcker den förrän efter din död?
Klänningen som du bar när din man friade till dig kommer kanske att komma till större användning för någon som faktiskt kan använda den. Istället för att den hänger bortglömd i din garderob kan du ge bort den till någon som använder och älskar den. Minnena försvinner inte bara för att du släpper ifrån dig föremålet som är förknippat med minnet.
Ta tillfället i akt att gå igenom dina föremål tillsammans med dina nära och kära medan det finns tid. På så vis kan barn och barnbarn få reda på hur de här sakerna kom i din ägo.
Om du verkligen bryr dig om dina saker, så behöver de få den omvårdnad och kärlek som de förtjänar. Precis som du.
Vill du ha hjälp?
Känner du att du skulle behöva men det ändå är för övermäktigt att börja ta tag i döstädningen? Då kan du alltid få hjälp på traven.
Oavsett om du vill ha hjälp att komma igång eller om du vill ha vägledning under hela rensningsprocessen så kan jag hjälpa dig.
Jag är professionell organiseringskonsult, och mitt arbete går ut på att jag hjälper folk att rensa bland sina föremål.
En konsultation är kostnadsfri och du bokar den här >>